NU SKA VI LAGA KOOOOOOORV!
Vafan.
Jo, eftersom mitt liv är ointressant så tänker jag bara lägga upp lite bilder som jag har ritat och sånt här på bloggen. Intressantare och ingen press på att lägga upp inlägg varje dag! Jag ritar liksom när jag vill och kan...
HEHEHE, jag har inte gjort den men den är raolig.
DEN har jag gjort och är faktiskt väldigt stolt över! Tog aslång tid och photoshopet slutade svara när jag nästan var klar så allt sket sig... Och dne är en ANING inspirerad av Neas bok....
Ööh snor lite, Caius synvinkel i kapitel 18... Typ... spoilers as hell?
Typ läs utdraget och kommentera så skickar jag länk till er om ni vill läsa mer!
Jag blev dödsrädd. I min onödigt långa existens hade jag aldrig hört något liknande läte. Skriket var öronbedövande och väldigt, väldigt ljust. Och väldigt, väldigt välbekant. Både jag och Alec vände oss snabbt om, mot en hjälplös varelse, som nu låg och vred sig i kramper mitt framför ögonen på oss. Elin, giftet hade börjat sprida sig i hennes lilla kropp. Hon låg mitt i en skrämmande stor blodpöl, hennes egna. Alec hade gjort fel, hon hade förlorat för mycket blod. Hon skulle aldrig klara av förändringen, hon behövde mer blod. Hennes hjärta skulle inte klara att pumpa ut giftet genom kroppen.
- “Elin!” Skrek Alec och rusade dit. Jag såg att han tvärnitade framför henne och drog handen för munnen. En stark doft av varmt blod kom farande emot mig.
- “Alec, ta det lugnt!” Röt jag när jag såg att han höll på att tappa kontrollen igen.
“Kom igen, hon är bara en obetydlig liten människa. Välj blodet, hon kommer ändå inte klara det här.” Den skrämmande rösten tilltalade mig igen. Jag chockades av vad jag hörde i mitt huvud, jag kunde inte göra som den sa, jag fick inte!"
Jo, eftersom mitt liv är ointressant så tänker jag bara lägga upp lite bilder som jag har ritat och sånt här på bloggen. Intressantare och ingen press på att lägga upp inlägg varje dag! Jag ritar liksom när jag vill och kan...
HEHEHE, jag har inte gjort den men den är raolig.
DEN har jag gjort och är faktiskt väldigt stolt över! Tog aslång tid och photoshopet slutade svara när jag nästan var klar så allt sket sig... Och dne är en ANING inspirerad av Neas bok....
Ööh snor lite, Caius synvinkel i kapitel 18... Typ... spoilers as hell?
Typ läs utdraget och kommentera så skickar jag länk till er om ni vill läsa mer!
"- “Aah, släpp Alec! Lugna ner dig!” Skrek jag hysteriskt och försökte vifta bort honom med min fria hand. Han morrade irriterad, lätet påminde mig om en tigers rytande. Jag viftade lite till, vilket jag inte borde ha gjort. Han släppte taget om min arm, men puttade istället ner mig på den leriga, våta marken. Det kändes som vi legat där en evighet innan han tillslut gav upp kampen. Han stirrade sorgset på mig, innan han vände bort blicken från mig och reste sig upp.
- “Förlåt mig broder, jag ska inte skada dig mer..” Mumlade han och räckte mig sin ena hand. Jag tog osäkert emot den och hävde mig upp. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, om jag vågade svara på det.Jag blev dödsrädd. I min onödigt långa existens hade jag aldrig hört något liknande läte. Skriket var öronbedövande och väldigt, väldigt ljust. Och väldigt, väldigt välbekant. Både jag och Alec vände oss snabbt om, mot en hjälplös varelse, som nu låg och vred sig i kramper mitt framför ögonen på oss. Elin, giftet hade börjat sprida sig i hennes lilla kropp. Hon låg mitt i en skrämmande stor blodpöl, hennes egna. Alec hade gjort fel, hon hade förlorat för mycket blod. Hon skulle aldrig klara av förändringen, hon behövde mer blod. Hennes hjärta skulle inte klara att pumpa ut giftet genom kroppen.
- “Elin!” Skrek Alec och rusade dit. Jag såg att han tvärnitade framför henne och drog handen för munnen. En stark doft av varmt blod kom farande emot mig.
- “Alec, ta det lugnt!” Röt jag när jag såg att han höll på att tappa kontrollen igen.
“Kom igen, hon är bara en obetydlig liten människa. Välj blodet, hon kommer ändå inte klara det här.” Den skrämmande rösten tilltalade mig igen. Jag chockades av vad jag hörde i mitt huvud, jag kunde inte göra som den sa, jag fick inte!"
Kommentarer
Trackback
