Engelskagrej
I collapsed on the ground convulsively. My lungs ached as if they would burst any second. My long wound in the left calf left blood traces. It wouldn't be any difficulty for my stalker to find me, but now I began to wonder where he had gone.Did wait for me to bleed to death? No, he was probably just playing with me. I sat up and looked around. No one was in sight yet.
- "Come on then," I whispered angrily. Irritation bubbled up. I wished he'd come and kill me, then I would let go of all the pain and fear. A branch snapped and I quickly turned my head. No one was there but I felt his presence nearby. Two cold fingers caressed the other side of my neck and one-half unpleasant shiver ran through my body and made me swallow hard. Slowly turning my head the other way. Nobody there.
A low sigh was heard above me and made me look up. A pale young guy sat in a tall pine tree and looked at me with big bright red eyes.
- "Your blood really tempts me." He said like if nothing had happened.
- "Really? Why do not you kill me at once, then? "I answered irritably.
- "I will, but it's more fun when you try to escape."
- "There won't be so much more time for that, I will probably pass out in the very near future."
- "Yes, you, you have lost much blood." He said a little maliciously.
- "Didn't you want my blood?" I almost whispered, and felt a wave of weakness reach my body.
- "Well, I'm going to shorten your suffering a bit." He said and jumped down from the tree and landed gracefully in the moss. He took a few quick steps toward me and smiled.
- "Why are you smiling?"
- "You get me in a better mood. You are cute when you're angry. "He laughs.
- "Glad I'm entertaining you."
- "You might like to entertain me forever?"
I shook my head, I had nothing to live so long for.
- "I respect your choice, but it is a waste of a kind soul. You'd be a good vampire." He said and looked me honestly in my eyes.
- "But I don't want to!" I screamed.
- "As you wish."
He walked a few steps towards me and grabbed my arms. His cold, pale skin made me freeze even more.
- "What are you doing?" I asked quietly.
- "Stand up."
I rose up gently. Me knees felt weak and everything around me started to spin and I closed my eyes.
He kept a firm grip on me and I dared to open his eyes again. The world had stopped spinning and it was possible to focus my eyes again. He brushed my hair behind my ear with his fingers.
- "This will be quick, I promise." He said and bent down. His lips touched my neck in a tender kiss before his teeth pierced my skin as easily as if my neck was made out of water. I felt my body being drained of blood. A warm feeling spread through my body and just before everything went black before I whispered, in shock:
"I love you."
Oh shit, första gången jag lägger ut något som jag skrivit >_>
- "Come on then," I whispered angrily. Irritation bubbled up. I wished he'd come and kill me, then I would let go of all the pain and fear. A branch snapped and I quickly turned my head. No one was there but I felt his presence nearby. Two cold fingers caressed the other side of my neck and one-half unpleasant shiver ran through my body and made me swallow hard. Slowly turning my head the other way. Nobody there.
A low sigh was heard above me and made me look up. A pale young guy sat in a tall pine tree and looked at me with big bright red eyes.
- "Your blood really tempts me." He said like if nothing had happened.
- "Really? Why do not you kill me at once, then? "I answered irritably.
- "I will, but it's more fun when you try to escape."
- "There won't be so much more time for that, I will probably pass out in the very near future."
- "Yes, you, you have lost much blood." He said a little maliciously.
- "Didn't you want my blood?" I almost whispered, and felt a wave of weakness reach my body.
- "Well, I'm going to shorten your suffering a bit." He said and jumped down from the tree and landed gracefully in the moss. He took a few quick steps toward me and smiled.
- "Why are you smiling?"
- "You get me in a better mood. You are cute when you're angry. "He laughs.
- "Glad I'm entertaining you."
- "You might like to entertain me forever?"
I shook my head, I had nothing to live so long for.
- "I respect your choice, but it is a waste of a kind soul. You'd be a good vampire." He said and looked me honestly in my eyes.
- "But I don't want to!" I screamed.
- "As you wish."
He walked a few steps towards me and grabbed my arms. His cold, pale skin made me freeze even more.
- "What are you doing?" I asked quietly.
- "Stand up."
I rose up gently. Me knees felt weak and everything around me started to spin and I closed my eyes.
He kept a firm grip on me and I dared to open his eyes again. The world had stopped spinning and it was possible to focus my eyes again. He brushed my hair behind my ear with his fingers.
- "This will be quick, I promise." He said and bent down. His lips touched my neck in a tender kiss before his teeth pierced my skin as easily as if my neck was made out of water. I felt my body being drained of blood. A warm feeling spread through my body and just before everything went black before I whispered, in shock:
"I love you."
Oh shit, första gången jag lägger ut något som jag skrivit >_>
Chii
Chii is very cute by ~ElinVolturi on deviantART
Öhm ja... NEJ KOLLA INTE MIN DEVIANTART, KOLLA BLOGGEN ISTÄLLET!
Anyways, mitt senaste livsverk...
Helt själv, hade knappt ens en referensbild, bara till färgerna ^^
Hare gött.
Neutron Star Collision
Fan vad jag längtar tills låten kommer ut!
Anyways....
De senaste dagarna har jag... kollat på Elfen Lied och Chobits.
Chobits är verkligen gullig!
Chii är så söt! ^^
Anyways, hade tänkt visa några animerade .gif-bilder men det funkar inte och jag är lat och ingen vill ändå se dem så... Hejdå
Anyways....
De senaste dagarna har jag... kollat på Elfen Lied och Chobits.
Chobits är verkligen gullig!
Chii är så söt! ^^
Anyways, hade tänkt visa några animerade .gif-bilder men det funkar inte och jag är lat och ingen vill ändå se dem så... Hejdå
JA JA JAAAAAAAAAAA
........... MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATT! <3
Du inspirerar mig :D
Eller något sådant! :D
Öhm vafan? Hoho har varit lite småhög hela dagen.... >_>
WOOHOOO SNABBA 5-MINUTERS-SKIT-BILDER :D
Öhm vafan? Hoho har varit lite småhög hela dagen.... >_>
WOOHOOO SNABBA 5-MINUTERS-SKIT-BILDER :D
Hmmm
Finns det något mer kul?
Fett normalt!
Natthumor!
Fett normalt!
Natthumor!
NU SKA VI LAGA KOOOOOOORV!
Vafan.
Jo, eftersom mitt liv är ointressant så tänker jag bara lägga upp lite bilder som jag har ritat och sånt här på bloggen. Intressantare och ingen press på att lägga upp inlägg varje dag! Jag ritar liksom när jag vill och kan...
HEHEHE, jag har inte gjort den men den är raolig.
DEN har jag gjort och är faktiskt väldigt stolt över! Tog aslång tid och photoshopet slutade svara när jag nästan var klar så allt sket sig... Och dne är en ANING inspirerad av Neas bok....
Ööh snor lite, Caius synvinkel i kapitel 18... Typ... spoilers as hell?
Typ läs utdraget och kommentera så skickar jag länk till er om ni vill läsa mer!
Jag blev dödsrädd. I min onödigt långa existens hade jag aldrig hört något liknande läte. Skriket var öronbedövande och väldigt, väldigt ljust. Och väldigt, väldigt välbekant. Både jag och Alec vände oss snabbt om, mot en hjälplös varelse, som nu låg och vred sig i kramper mitt framför ögonen på oss. Elin, giftet hade börjat sprida sig i hennes lilla kropp. Hon låg mitt i en skrämmande stor blodpöl, hennes egna. Alec hade gjort fel, hon hade förlorat för mycket blod. Hon skulle aldrig klara av förändringen, hon behövde mer blod. Hennes hjärta skulle inte klara att pumpa ut giftet genom kroppen.
- “Elin!” Skrek Alec och rusade dit. Jag såg att han tvärnitade framför henne och drog handen för munnen. En stark doft av varmt blod kom farande emot mig.
- “Alec, ta det lugnt!” Röt jag när jag såg att han höll på att tappa kontrollen igen.
“Kom igen, hon är bara en obetydlig liten människa. Välj blodet, hon kommer ändå inte klara det här.” Den skrämmande rösten tilltalade mig igen. Jag chockades av vad jag hörde i mitt huvud, jag kunde inte göra som den sa, jag fick inte!"
Jo, eftersom mitt liv är ointressant så tänker jag bara lägga upp lite bilder som jag har ritat och sånt här på bloggen. Intressantare och ingen press på att lägga upp inlägg varje dag! Jag ritar liksom när jag vill och kan...
HEHEHE, jag har inte gjort den men den är raolig.
DEN har jag gjort och är faktiskt väldigt stolt över! Tog aslång tid och photoshopet slutade svara när jag nästan var klar så allt sket sig... Och dne är en ANING inspirerad av Neas bok....
Ööh snor lite, Caius synvinkel i kapitel 18... Typ... spoilers as hell?
Typ läs utdraget och kommentera så skickar jag länk till er om ni vill läsa mer!
"- “Aah, släpp Alec! Lugna ner dig!” Skrek jag hysteriskt och försökte vifta bort honom med min fria hand. Han morrade irriterad, lätet påminde mig om en tigers rytande. Jag viftade lite till, vilket jag inte borde ha gjort. Han släppte taget om min arm, men puttade istället ner mig på den leriga, våta marken. Det kändes som vi legat där en evighet innan han tillslut gav upp kampen. Han stirrade sorgset på mig, innan han vände bort blicken från mig och reste sig upp.
- “Förlåt mig broder, jag ska inte skada dig mer..” Mumlade han och räckte mig sin ena hand. Jag tog osäkert emot den och hävde mig upp. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det, om jag vågade svara på det.Jag blev dödsrädd. I min onödigt långa existens hade jag aldrig hört något liknande läte. Skriket var öronbedövande och väldigt, väldigt ljust. Och väldigt, väldigt välbekant. Både jag och Alec vände oss snabbt om, mot en hjälplös varelse, som nu låg och vred sig i kramper mitt framför ögonen på oss. Elin, giftet hade börjat sprida sig i hennes lilla kropp. Hon låg mitt i en skrämmande stor blodpöl, hennes egna. Alec hade gjort fel, hon hade förlorat för mycket blod. Hon skulle aldrig klara av förändringen, hon behövde mer blod. Hennes hjärta skulle inte klara att pumpa ut giftet genom kroppen.
- “Elin!” Skrek Alec och rusade dit. Jag såg att han tvärnitade framför henne och drog handen för munnen. En stark doft av varmt blod kom farande emot mig.
- “Alec, ta det lugnt!” Röt jag när jag såg att han höll på att tappa kontrollen igen.
“Kom igen, hon är bara en obetydlig liten människa. Välj blodet, hon kommer ändå inte klara det här.” Den skrämmande rösten tilltalade mig igen. Jag chockades av vad jag hörde i mitt huvud, jag kunde inte göra som den sa, jag fick inte!"
